Dikk Bluball

Då jag var liten och gick på något som kallades förskola eller om det var kyrkans barntimmar. Brrr tror fan man är så okristlig idag. Jo då hade vi något som jag tror kallades matleken. Åtminstonde gör det de nu i vuxen ålder. Min stackars bror och jag lekte detta vid tillfälle. Det blev allt från kaffebönor och diskmedel. Visst fan. Jo man binder för ögonen på (min bror) den ene. Den andre (jag) väljer oftast något ätbart ur kökens alla skåp. Denna gång valde jag MJÖL. På en av mammas "temposkedar" stora som små djuptallrikar. Rågad och fylld med mjöl för jag in skeden i min brors mun. I ett drag tömmer han skeden, mummsar runt mjölet och kommer mkt riktigt på att det är mjöl. Problemet är väl bara att det blir lite degaktigt i hans mun och gommen fylls. Bror förklarar med att gommen är gjord av mjöl och slutar jämns med gaddarna. Han får med tummen hjälp skrapa loss mjölet i gommen.